När jag betraktar text, reklam m.m. för att studera området Hedonimeter berör är det upplever jag nödvändigt för förståelsen att gå ytterst nära saker och ting. Det räcker inte att dra en slutsats från en studie utan man behöver själv dokumentera och uppleva det.
Här finns två helt olika perspektiv som jag bedömt varit ytterst värdefulla. I det första “separerar” man sina tänkande delar från perceptionen så att man mer oberoende kan betrakta vad som händer utan att man i samma utsträckning påverkas. Den teknik för det som fungerat excellent för mig är Zen och det skrev jag tidigare en introduktion till på Pryltrend:
Zen ökar din motståndskraft mot trender & distraktion
En studie jag refererade mer intressant än den kan verka var denna:
“Thinking about Not-Thinking”: Neural Correlates of Conceptual Processing during Zen Meditation
Artikeln jag skrev rör ju situationen just när vi vill ha separationen. När jag som nu ganska länge istället följt det jag kallat perceptio är det istället inte vad man vill göra. Man behöver uppleva och snarast överuppleva saker d.v.s. i någon mening vill man undvika just den effekt forskarna pekade på att zen har:
“While behavioral performance did not differ between groups, Zen practitioners displayed a reduced duration of the neural response linked to conceptual processing in regions of the default network, suggesting that meditative training may foster the ability to control the automatic cascade of semantic associations triggered by a stimulus and, by extension, to voluntarily regulate the flow of spontaneous mentation.”
Vi vill ju känna allt som sker spontant i hjärnan när den möter intryck oavsett om det som här var ord eller när det är bilder.
Intressant skrev jag tror jag den där artikeln precis när jag fick från att arbeta med vad jag då kallade trender till det jag nu kallar perception.
Att titta på trender var väldigt utvecklande därför att det ledde mig till träning av hjärnan vilket tillfört mycket. Perceptio har också varit givande och ger fortfarande nytt, och viktigast att jag insåg att jag inte längre behöver använda zen i vardagen. Det började jag ju träna därför att jag är “lätt” känslig för distraktion. Vanan att använda zen regelmässigt sitter sedan hårt. Medicin mot ADHD minskar dock delvis dom problemen och träning av hjärnan tillförde ännu mer på det.
Fördelen med att inte överutnyttja zen är en större öppenhet mot känslor vilket ger värde även utanför arbetet med perceptio. Samtidigt innebär det givetvis också nackdelar. Vissa typer ansvar man haft är svåra att klara utan en starkt vältränad “självkontroll” t.ex. krävande multipla diskussioner.
Det är roligare utan zen men det innebär också att du inte kan ta ansvar för en bättre värld på samma sätt. Samtidigt lutar jag starkt åt att vi faktiskt har effektiva, kanske effektivare långsiktigt, här. Precis som jag tog upp tidigare är vad som bromsar kring det:
“Otäckt” benämns nu scarus
Viktiga skillnader mot andra som intresserat sig för mer mjuka idéer för att förändra världen finns emellertid om jag orkar nå längre där det kan börja tillämpas:
1. Jag kan diskutera och motivera detta i ett annat “språk” än vad folk som intresserat sig för detta förr kan. Det gör att många negativa stereotyper kan hanteras. I en personlig anteckning egentligen för att spegla känsloläge roade jag mig skämtsamt med att jämföra det med ett vapen för att göra kinesiska kommunistpartiets medlemmar och arme “gay”. Det är givetvis inte korrekt och heller inte hur man skulle motivera det men pekar ungefär på vad jag menar.
2. Vidare är jag troligen mycket mer rationell och mindre flummig än många andra som intresserat sig för mjuka idéer (troligen också en bra bit intelligentare också). Det ger att vi får en metodik med möjlighet till en konkret förståelse och som går att motivera vetenskapligt istället för vara en föreställning vars verkan ej kan påvisas.
3. Samtidigt är jag intresserad av praktiska saker. Därmed är det inte så mycket en vetenskaplig teori som en metodik som fångar forskning i en helhet. Från metodiken kan sedan flera tillämpningar tas ut.
4. Många som intresserat sig för mjuka frågor har dessutom inte sällan haft personliga “ovanor” liksom upplever jag “olämpliga” politiska åskådningar. Sådant försvårar givetvis spridning (vilket är helt korrekt) men det är ju inte en problematik avseende mig.
Få torde vid behov kunna kalla fram ett sådant kallt hat mot kinesiska kommunistpartiet än jag kan. Tveklöst extremt motiverande. Bara nu när jag skriver det känner jag kroppen fyllas av kraft. Men den mjukare vägen är bättre och egentligen har vi inte längre något val givet deras position i det ekonomiska systemet.
Därmed inte sagt att det är otroligt att den internationella politiska utvecklingen ändå de närmaste åren kan gå mot fler stora konflikter. Det gäller flera regioner i världen och jag ser flera mycket oroande trender. Gulligt (carmen) är därför väldigt viktigt.
